Maja Lund
Ett av mina tidigaste minnen är att jag sitter vid ett bord på dagis.
Jag tittar på den stora högen med kopieringspapper och njuter av det faktum att jag får ta hur många papper jag vill att rita på.
Jag minns hur färgpennorna ligger sorterade i trälådorna på bordet framför mig.
Jag var så glad över att jag bara fick sitta där och rita hur länge jag ville, i lugn och ro.
Jag minns första gången jag fick måla på riktigt, med staffli och förkläde, också på dagis.
En blåsippa i akryl. Jag var själv riktigt nöjd och fick också beröm för den.
Det var där någonstans det började.
Under tonåren hade jag problem med depressioner och ångest, någonting som jag aldrig pratade med någon om.
I efterhand kan jag se hur de tavlorna jag målade då säger allt jag inte klarade av att kommunicera verbalt då.
Jag berättade allt jag behövde säga med hjälp av tavlorna utan att veta om det själv.
Efter gymnasiet där jag läste bild och form flyttade jag till Göteborg för att studera måleri på Göteborgs konstskola i två år.
När jag sedan kom tillbaka till Uppsala började jag som traditionell lärling på Rough stuff Tattoo
och har förutom tatuerandet fått en ytterligare fördjupning i måleri.
Jag inspireras mycket av gamla mästare som Rembrandt och Caravaggio.
Även den senare Bouguereau är en stor favorit. Jag strävar efter att kunna måla som dem.
Mitt huvudmedium är därför olja men jag gillar att bryta upp de större projekten med uppfriskande små akvarellprojekt.
Jag målar gärna stillsamma scener kring teman som död och återfödelse, uppskattning för saker jag tycker är fina och saker jag upplevt.
Mina färger är nedtonade och lugna. Gärna jordigt och smutsigt. Jag vill göra bilder som är harmoniska och lätta att titta på.
Mitt intresse för bild började som en lugn och trevlig liten syssla, ett sätt att få vara med mig själv ett litet tag.
Nu är det mitt sätt att uttrycka det jag inte kan kommunicera på annat sätt.
Jag är inte en verbal person, men behovet att uttrycka sig finns hos alla och hos mig har det tagit den här formen.
